Tillbaka
Forskning kring dödsorsaker
Vill man veta något om hur människor levde förr kan en bra utgångspunkt vara att
studera hur de dog, eller åtminstone vad de dog av. Tabellverkets dödsorsaksstatistik
och dödböckernas uppgifter om dödsorsaker har använts flitigt inom forskningen under
senare år. Inom medicinhistoria, ekonomisk historia, kultur- och mentalitetshistoria,
historisk antropologi, för att bara nämna några områden, har viktiga resultat uppnåtts.
En grundläggande fråga som kunnat belysas är hur dödsorsakspanoramat, och därmed
sjukdomspanoramat, förändrats över tid. Vidare har man ställt sig frågan hur denna
förändring hänger samman med ekonomiska, tekniska, vetenskapliga och kulturella
förändringar. Studier i enskilda sjukdomar i har gjorts, såsom I. B. Puranens
Tuberkulos, Pestens gåta av Bodil E. B. Persson, och Peter Skölds
The Two Faces of Smallpox. Vid ekonomisk-historiska institutionen vid Lunds
universitet pågår ett långtgående demografiskt forskningsprojekt där dödböckerna
utgör en viktig källa. (Se Publikationslista från SDD ) Vid Umeå universitet pågår liknande forskning med
utgångspunkt från den demografiska databasen i Umeå. Dödböckerna ger också en
möjlighet att studera hur synen på sjukdomar förändrats över tid, vad det är som
uppfattas som sjukt i ett samhälle under vissa tider och hur samhället svarar på
sjukdomar. I antologin Den frivilliga döden i redaktion av Odén/Persson/Werner
behandlas exempelvis samhällets hantering av självmord i historiskt perspektiv.
DDSS är med sin lättillgänglighet en rik källa att ösa ur. Vi kan få information
om vad som orsakat döden för 250 000 individer från 1647 fram till och med 1931. I
ytterligare ca 25 000 poster får vi veta att personer dött i en för prästen okänd
dödsorsak. Det är inte bara sjukdomar som orsakat människors död. Vi kan också få
information om mord, självmord, olyckshändelser och avrättningar. Den stora mängden
data ger möjlighet till vissa statistiska jämförelser mellan olika regioner, mellan
stad och land, mellan olika åldersgrupper liksom jämförelser över tid. I vissa poster
ges en ingående beskrivning över händelseförloppet då en människa råkat ut för en
olycka, men även då prästen lakoniskt har skrivit "olyckshändelse, av tröskverk" kan
vi ana vad som hänt. Studiet av dödsorsaker ger därmed möjlighet till ökad kunskap om,
inte bara sjukdomar och död, utan också om det samhälle där dödsfallen inträffade.
Tolkningen av dödböckerna är inte problemfri, vilket forskarna också tidigare
påpekat. Under den nästan trehundraåriga period från vilken källorna är tillgängliga
har det skett stora förändringar. Både sättet att ställa diagnos, i myndigheternas
krav på vilka dödsorsaker som skulle registreras, samt de förändringar i sättet att
notera som varje prästbyte kan ha lett till. Alla dessa förändringar utgör i sig
spännande forskningsämnen och bör inte avskräcka den vetgirige.