Tillbaka
Ortnamn
Käll- och litteraturlista
Ortnamnen är en väsentlig del av vår geografiska och kulturella miljö. Namnen
innehåller värdefull information om hur människorna levde i äldre tider och genom
dem kan vi också få en bra bild hur landskapet en gång i tiden gestaltade sig.
Sökbara orter utanför Skåne och Blekinge
Hur normeringen av ortnamnen i Skåne och Blekinge har gått till
Ortnamnen i DDSS består av en mängd olika stavningsvarianter och förkortningar som är hämtade ur
kyrkoböckerna över födda, vigda och döda under tidsperioden 1650-1900. Dessa
stavningsvarianter och förkortningar skiftar i mängd beroende på vad för typ av ortnamn det är.
Under länkarna ovan, Karta över Skånes härader och Karta över Blekinges
härader, kan användaren studera hur många socknar det finns i varje härad samt
vilka stavningsvarianter och förkortningar dessa socknar har haft i kyrkoböckerna under århundradenas
lopp. Förutom att det funnits flera stavningsvarianter och förkortningar kan prästen
haft en handstil som varit svår att tolka, vilket leder till felläsning när
materialet förs över till databasen. Det är här normeringen har sitt främsta
ändamål. Om användaren vet vilket ortnamn den ska söka på går det bra att skriva
dagens stavning. Eftersom detta namn är normerat kommer alla stavningsvarianter och förkortningar att
visa sig och därmed blir resultatet mer användbart.
Ortnamnen bearbetas sockenvis i ett register i Filemaker och grunden för
normeringsarbetet av ortnamnen i Skåne är ortnamnsregistret från Dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund (DAL). För Blekinges del är det ortnamnsregistret från
Namnavdelningen i Uppsala (NA). Alla ortnamn som bearbetas kontrolleras och
jämförs med DAL:s eller NA:s ortnamnsregister. Detta utförs dels för att få
bekräftat att ortnamnet hamnar i rätt socken och dels för att kontrollera att
ortnamnet finns i ortnamnsregistret. DAL och NA är enheter inom Institutet för
språk- och folkminnen (SOFI), en myndighet som bland annat har till uppgift att
bedriva språkvård och på vetenskaplig grund öka, levandegöra och sprida
kunskaper om ortnamnen i Sverige. Förutom i Lund och Uppsala har SOFI arkiv
också i Göteborg och Umeå.
Den största utmaningen under arbetets
gång är att ta reda på vilken socken ett visst ortnamn tillhör. Exempelvis kan
ortnamnet Gyhult i Helsingborgs socken finnas i DDSS vigselregister i Fleninge socken
därför att Erland Christopherson, som kom från Gyhult i Helsingborgs socken, gifte
sig med Hanna Hansdotter som bodde i Fleninge. I detta fall finns det bara ett
ortnamn från en närbelägen socken som heter Gyhult och då är det det enda alternativet.
I andra fall där det finns flera orter med samma namn i närliggande socknar normeras
inte ortnamnet. En annan möjlig felkälla är alla förkortningar av ortnamn. En post
som heter "Ottarps k" kan betyda i stort sett vad som helst, men i ortregistret har
det två betydelser, Ottarps kyrka eller Ottarps klockaregård. För att undvika fel
finns därför möjligheten att söka både normerat och onormerat. Källor som har använts
under normeringsprocessen är, förutom DAL:s och NA:s ortnamnsregister,
Husförhörslängder, Lantmäteriets Kartsök och ortnamn, Skatteverkets Sveriges
församlingar genom tiderna, Rosenbergs lexikon samt litteratur.
En orts sockentillhörighet
Under århundradenas lopp har socknarna i Sverige genomgått många ändringar.
Namn har ändrats, socknar har upphört eller sammanslagits med någon annan socken
och nya har tillkommit. Exempelvis är Börringe socken idag en församling i Svedala
kommun och fick 1783 efter Gustav III (1746-1792) namnet Gustafs socken, varpå det
äldre sockennamnet återtogs 1931. Söker användaren på socken i rullistan visas
Börringe och inte Gustaf. Aspö och Hasslö är två öar i Karlskrona kommun. De
utbröts 1888 till egna socknar: Aspö socken och Hasslö socken. Innan dess
tillhörde Aspö Nättraby socken och Hasslö Förkärla socken.
Det som avgör en orts sockentillhörighet beror på socknens historia, det vill
säga hur länge den har existerat. En annan avgörande faktor är också under vilken
tidsperiod ortnamnsmaterialet är registrerat. Exempelvis utbröts Eringsboda från
Tvings socken så sent som 1870. Materialet för denna socken är registrerat under
tidsperioden 1854-1894 och därför normeras många av ortnamnen till Tvings socken.
Söker användaren på socken i rullistan i DDSS databas och väljer Tving så kommer
många av de ortnamn som idag tillhör Eringsboda socken att visa sig. Om en by
eller gård har bytt sockentillhörighet under tidsperioden 1650-1900 kan detta
ställa till bekymmer för användare som inte känner till det. Är användaren osäker
vad gäller sockentillhörighet finns möjligheten att söka direkt i ortnamnsfältet.
Samarbetet med Dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund
Ortnamnsnormeraren på DDSS har inlett ett nära samarbete med DAL eftersom
tusentals "nya" ortnamn i
Skåne har upptäckts under normeringsarbetets gång. När klassificeras det som ett
nytt ortnamn och hur och när ska detta anmälas till DAL och NA? Exempelvis är
ortnamnet Amerika i Oppmanna socken en ny upptäckt även om Amerikahuset redan
finns i samma socken och där sistnämnda är registrerat i Dialekt- och
ortnamnsarkivets register. Stenshults kvarn i Häglinge socken tillhör också
kategorin "nytt" ortnamn trots att Stenshults mölla redan finns i samma socken
och är registrerat. De två ovanstående exemplen vill underrätta att det med all
säkerhet rör sig om samma lokal, men det är "nya" ortnamn eftersom det finns
dokumenterat i kyrkoböckerna men inte registrerat i DAL:s eller NA:s
ortnamnsregister.
Många av de ortnamn som finns i kyrkoböckerna är ett lokalt uttryck för just
det landskapsrummet. Säkerligen säger och skriver många av byborna i Strövelstorp
normalt bara Skvaltan istället för Skvaltkvarnen. Sådana nya lokala namnvarianter
anmäls också till DAL och NA. Erikstorps hus i Matteröds socken ska även det
klassificeras som ett "nytt" ortnamn eftersom det inte heller finns i Dialekt-
och ortnamnsarkivets register. I Matteröds socken finns däremot Erikstorp,
inregistrerat och klart. Det är även ett "nytt" ortnamn när den bestämda artikeln
går att finna i kyrkoböckerna men saknas i DAL:s ortnamnsregister, exempelvis
"-et i namnet Hjulehultshuset" i Matteröds socken, eftersom det är den bestämda
artikeln i namnformen. Formen utan bestämd artikel, Hjulehultshus, finns
emellertid i DAL:s ortnamnsregister.
De nyfunna skånska ortnamnen skickas successivt till DAL som de kontrollerar
och lägger in i ortnamnsregistret. De nyfunna blekingska ortnamnen skickades
till NA i början av september 2007. Det rörde sig emellertid om betydligt färre
nyfunna ortnamn.
Var rädd om våra ortnamn!
I första kapitlet, lagen (1988:950) om kulturminnen m.m., finns sedan 1 juli
2000 en hänsynsparagraf som innehåller bestämmelser om "god ortnamnssed", det
vill säga att ortnamnen inte får ändras utan starka skäl och lyder följande:
4 § Vid statlig och kommunal verksamhet skall god ortnamnssed iakttas. Detta
innebär att - hävdvunna ortnamn inte ändras utan starka skäl, - ortnamn i övrigt
stavas enligt vedertagna regler för språkriktighet, om inte hävdvunna stavningsformer
talar för annat, - påverkan på hävdvunna namn beaktas vid nybildning av ortnamn,
och - svenska, samiska och finska namn så långt möjligt används samtidigt på kartor
samt vid skyltning och övrig utmärkning i flerspråkiga områden. Namn som godkänts
för offentlig kartproduktion skall även i andra sammanhang användas i sin godkända
form.
Beteckningarna ortnamn, sockennamn samt härad
Ortnamnen brukar delas in i olika kategorier beroende på vad de betyder. Dessa
kategorier är naturnamn, bebyggelsenamn, ägonamn, distriktsnamn samt artefaktnamn.
Bäcken i Södra Åby är exempelvis ett naturnamn och Apotekaregården i Ystads stad
ett bebyggelsenamn. Med beteckningen ägonamn menas lokala namn på åkrar, betesmarker
och andra områden och kan exempelvis vara hemmansägarens namn på sina små åkerlyckor.
Västra Göinge härad är ett exempel på distriktsnamn och artefaktnamn avser namn på av
människan skapade företeelser, exempelvis broar, vägar samt dammar. Precis som
Jan-Paul Strid i boken Kulturlandskapets språkliga dimension - ortnamnen uttrycker
sig så är gränsen mellan ägonamn och naturnamn flytande.
Av allt att döma har redan vårt lands första bebyggare haft behov av att namnge
en mängd orter. De behövde göra tydligt för varandra vilken ort de menade med en
given lokaluppgift och så uppkom så småningom fasta namn. Det var framför allt
naturnamn som uppstod under de allra äldsta tiderna och dessa har levt kvar i
folkmun åtminstone sedan tidig bronsålder, det vill säga sedan 1500 f.Kr. Under
äldre järnåldern, 500 f.Kr. - 1000 e.Kr., började det bildas byar och de flesta
forskare är överens om att många namn kontinuerligt har levt kvar sedan dess. Det
var vid denna tid namnen blev bebyggelsenamn och därigenom blev mer livskraftiga.
Namnen på den gamla bygdens största byar kan därmed göra anspråk på att räknas som
de äldsta bebyggelsenamnen, där självaste sockennamnet hör till det äldsta namnet
inom socknen. Det sistnämnda beror på att de första kyrkorna placerades ofta runt
de största byarna och kyrkobyggandet är ju en förutsättning för bildandet av socknar
och en organisering av den framväxande kristna gemenskapen.
Själva ordet socken anses komma av ordet "söka", det vill säga att man som
nybyggare sökte sig till en viss plats. Det är en kyrklig administrativ
distriktsbeteckning och har avsett den minsta enheten i den kyrkliga indelningen
och dess ursprung går att hitta i förkristen tid.
I Götaland användes beteckningen härad medan man i Svealand använde ordet
hundaren. Indelningen i härader och hundaren anses gå tillbaka åtminstone till
vikingatiden och har bland annat militär bakgrund. I beteckningen hundare ingår
ordet hund, en gammal variant av räkneordet hundra och i beteckningen härad ordet
här "krigshär". Till grund tycks ligga ett distrikt som kunnat ställa upp en
militär styrka på hundra man. Bägge distriktsbeteckningarna är skriftligt belagda
från 1000-talet. Begreppet härad går att finna i bland annat Knut den Heliges
gåvobrev till Lunds domkyrka och begreppet hundare går att finna i inskriften på
runstenen U 211 vid Täby, norr om Stockholm.
Begreppen härad respektive hundare hade även andra funktioner än de rent
militära. Det utgjorde grunddistriktet för rättskipningen, senare också för den
beskattning som ersatte ledungen. Det bildade ett tingslag med en bestämd
tingsplats, något som visar sig i att ett stort antal härads- och hundaresnamn är
givna efter forntida tingsplatser. Ett häradsnamn kan också ha uppstått genom att
forntida, självvuxna bygdenamn har varit lagom stora för att utan vidare kunnat
införlivas i häradsindelningen. De östgötska, tidigare småländska häraderna, Kinda
och Ydre bär exempelvis gamla bygdenamn som tillsammans bildade begreppet Småland,
"de små landskapen".
Avgörande för hur långlivat ett namn blir är hur många som använder det. Alla
ortnamn har en betydelse, inga ortnamn har tillkommit fullständigt på måfå.
Namnformer och dess särdrag i Skåne och Blekinge
Namnet Skåne har sitt ursprung i urnordiskan och var det gemensamma språk som
talades i Sverige, Danmark och Norge under tidsperioden 200-800 e.Kr. Skåne
benämndes då "Skathinawjö". Via inflytande från latin så omformades den ursprungliga
benämningen från "Skarhinawjö" till "Scadinavia", som senare blev formen Scandinavia.
Första gången namnet Blekinge nämns i skrift är på 870-talet i en engelsk
resebeskrivning. Enligt denna beskrivning tillhörde landskapet Blecingaeg svearna.
Namnet Blekinge kommer från ordet blek. Det betydde förr i tiden "glänsande, stilla,
lugn". Antagligen syftar det lugna och stilla på vattnet i den breda fjärden mellan
Listerlandet i väster och Torhamn i öster.
Bland våra äldsta namnformer är de som slutar med efterlederna -inge, -hem, -löv
samt -vin. Namn som slutar med dessa ändelser var vanliga från Kristi födelse fram
till Vikingatiden, 800 e.Kr. Viktigt att poängtera är emellertid att nu lika lydande
namn kan ha skilda ursprung och att alla namn med efterlederna -inge, -hem, -löv samt
-vin inte alltid är tillkomna under förut nämnda tidsperiod!
Vissa ortnamnsformer visar på särdrag i olika landskap. I Skåne är namn som
slutar med efterleden -löv ett sådant karaktärsdrag, exempelvis Vinslöv, Eslöv,
Burlöv samt Glumslöv. Från början hette inte efterleden -löv, utan -lev, och har
med såväl danskans "levne" som engelskans "leave" att göra. Ortnamn som slutar på
-löv har alltså med verbet "lämna" att göra och betyder med all säkerhet att man
lämnade över gården till en annan.
För Blekinges del är namn som slutar med efterleden -måla ett typiskt särskiljande
drag. Elementet -måla har samband med mål, mått och har allt av att döma betytt
"avgränsat, uppmätt jordstycke". Ringamåla, Bussemåla, Droppemåla, Kättilsmåla är
exempel på namn av denna sort.
De ortnamn som slutar på -by är till stor del från vikingatiden, även om man
fortfarande idag döper områden till namn som har -by i sig. Förmodligen åsyftar det
en gård eller en samling av gårdar. Torpbebyggelsen i Skåne tog sin början under
vikingatiden, men -torp hade ändå sin största uppgång under medeltidens äldre skede,
1000-1200 e.Kr., detsamma gäller för -ryd.
Bra att känna till
Ibm är en förkortning för ibidem och är ett latinskt uttryck. Det betyder
"därstädes, på samma ställe, ort" och används då flera hänvisningar från samma
ställe förekommer två eller flera gånger direkt efter varandra. Om det står ibm i
ortnamnsfältet och Vånga i sockenfältet, då normeras detta till Vånga i
ortnamnsfältet också. Anledningen är att det åsyftar samma ställe.
Om det står "W 14" i ortnamnsfältet och Vånga i sockenfältet normeras detta
ortnamnsfält till Vånga eftersom det står ett "W" i början. Detta normeringssätt
gäller för samtliga liknande fall. Om det däremot endast står ett nummer i
ortnamnsfältet och Vånga i sockenfältet då normeras inte detta. Det finns
emellertid ett undantag och det är att alla nummer i ortnamnsfältet i Höganäs
socken "N-o 460" normeras till Höganäs. Anledningen till det är att det är
uppenbart att det ska vara Höganäs.
Benämningarna "Ek.", "Enke", "Gr. E.", "Enken" samt "Gr. Enk." i Höganäs socken
är i sig inga ortnamn. Det är en i orten använd standardförkortning för något av
ortnamnen Enkehuset eller Enkegården som var bostäder åt oförsörjda änkor. Dessa
benämningar normeras till Änkehuset.
Vid normerad sökning gäller först och främst dagens stavning av ett ortnamn.
Men, om ett ortnamn består av olika artiklar, exempelvis Björkhus,
Björkhuset samt Björkhusen, normeras detta till obestämd artikel. Om den obestämda
artikeln inte finns dokumenterad någonstans så finns inte den möjligheten. Det är
därför viktigt att inte låsa sig för mycket i sin sökning.
Billesholms gruva, Bjuvs gruva, Skromberga gruva etc. normeras till
Gruvan. Söker användaren normerat i ortnamnsfältet är det stavningen Gruvan som
gäller, antingen med eller utan nummer.
Numret i nummerrutan i DDSS databas kan ha olika betydelser. Det kan
exempelvis vara ett bynummer, husnummer etc.
Av Anette Lenander, Landsarkivet i Lund
2008-06-10
Rev Solveig Fagerlund, Landsarkivet i Lund
2015-07-02