Tillbaka
Dopnamn förr
Våra personnamn är en del av kulturarvet, de speglar kontinuitet
och förändringar, tradition i den egna släkten och bygden men också
djärva nya namnskick.
Namn kommer från födelsenotiserna i Lunds landsarkivs Demografisk
Databas Södra Sverige, Malmö stadsarkivs födelseböcker och Skånes Demografiska
Databas. Merparten av beläggen är från 1800-talet men det finns församlingar
så långt tillbaka som i mitten av 1600-talet.
Dopnamnsnormeringen har flera syften. Det första syftet är att
underlätta sökningen efter individer i databasen, med enbart
originalstavningen tillgänglig är risken stor att man missar många
individer.
Det andra syftet är att göra en sammanställning av det historiska
bruket av dopnamn för reflexion och inspiration, personnamnen är en
spännande del av vårt kulturarv och en viktig del av vår identitet.
Ett tredje syfte är att ställa ett lättanvänt forskningsmaterial
till förfogande för den akademiska forskningen, hembygdsforskningen
och skolan. Tanken är att man där ska kunna få underlag för både
stora och små studier, ett underlag som det annars skulle vara mycket
tidsödande att få fram.
Hur normeringen har gått till
Under tidernas lopp har åtskilliga namn givit upphov till olika variantformer,
av vilka vissa så småningom kommit att uppfattas som egna namn. Detta gäller i
synnerhet de populära medeltida helgonnamnen (t.ex. Birgitta, Catharina, Cecilia,
Christina, Johannes, Laurentius, Nicolaus), som utvecklat en rik flora av mer eller
mindre särpräglade varianter. Det är omöjligt att ange någon bestämd tidpunkt eller
över huvud taget några säkra kriterier för när en sådan variant bör betraktas som
ett självständigt namn. Utvecklingen har givetvis skett successivt och med stor
variation mellan olika språkbrukare, olika orter och olika kontexter. Inom ett så
omfattande material som DDSS, som innehåller hundratusentals belägg från mitten av
1600-talet till slutet av 1800-talet, är variationen i språkbruk och språkkänsla
givetvis avsevärd. Ett namn som t.ex. Kerstin kan under periodens början mycket väl
ha uppfattats som en variant, ett smeknamn, en dialektal eller talspråklig form,
kanske t.o.m. som en felaktig variant av det "korrekta" Christina. Under periodens
slut har däremot Kerstin sannolikt av de allra flesta språkbrukare uppfattats som
ett fullt självständigt namn. En ytterligare komplikation är att det förekommer
åtskilliga svårbedömda mellanformer, som varken med goda skäl kan föras till
ursprungsformen eller till den därur utvecklade varianten.
Dessa omständigheter gör att det blivit en tvingande huvudprincip vid
presentationen av materialet att föra samman varianterna under en gemensam
uppslagsform. Som uppslagsform har normalt valts den vanligaste varianten.
Åtskilliga namn, som i dag uppfattas som "egna namn", har därmed kommit att
redovisas under en uppslagsform, som i dag uppfattas som "ett annat namn". Till
ledning meddelas här de viktigaste avvikelserna från dagens språkkänsla.
Ellen, se Elin
Greta, se Margareta
Jon, se Johan
Karin, se Katarina
Kerstin, se Kristina
Lorens, se Lars
Louise, se Lovisa
Magnus, se Måns
Mats, se Mattias
Mårten, se Martin
Märta, se Margareta
Niklas, se Nils
Olle, se Olof
Paul, se Pål
Peter, Petter, se Per
Sissa, se Cecilia
I några fall är dock en variantform så pass särpräglad och stabil att det
förefallit rimligt att antaga att den under hela perioden normalt uppfattats som ett
eget namn. Den redovisas då med egen uppslagsform. De viktigaste fallen är följande
Jöns, ej under Johan
Ola, ej under Olof
Litteraturhänvisningar
Fredriksson, Ingwar, Svenskt dopnamnsskick vid 1500-talets slut,
Vänersborg 1974
Gulbrand, Alhaug, Lemmatisering av namnevarianter - ein nivåmodell
basert på norsk materiale, Studia Antroponymica Scandinavica 1992,
s. 115 - 120
Hagström, Charlotte, Man är vad man heter - namn och identitet, Stockholm 2006
Hornby, Rikard, Danske personnavne, Köpenhamn 1978
Klintberg, Bengt af, Namnen i almanackan, 2001
Knudsen, Gunnar, Danmarks gamle personnavne del I-II, Köpenhamn 1936-48
Kristianstads rådstugubok 1616-1637, Skånsk senmedeltid och renässans:20
Otterbjörk, Roland, Svenska förnamn, Stockholm 1981
Sondén, Astrid, Den bundna namngivningen, Släkt och Hävd 1959:2
Länkar
Statistiska centralbyrån (SCB)
Språk- och folkminnesinstitutet (SOFI)
Dialekt- och ortnamnsarkivet (DAL)