Lunds domkyrka 2009, foto: Åke Moberg
|
| Namn: | -1943 Lund Stad, 1944- Lund Domkyrko. |
| Indelning: | -1536 en mindre församling, som utnyttjade domkyrkans krypta, Kraftskyrkan, 1536 införlivat Heligkors, Sankta Maria magle, Sankta Maria minor, Sankt Andreas, Sankt Botulf, Sankt Clemens, Sankt Drotten, Sankt Godehard, Sankt Jakob, Sankt Mikael, Sankt Måns, Sankt Mårten, Sankt Nikolaus, Sankt Olof, Sankt Paul, Sankt Peter vid Bredgatan, Sankt Petri lille, Sankt Stefan och Sankt Torne, 1944 införlivat Lund Land, 1962 utbrutet Lund Allhelgona. |
| Om socknen: | Församlingen omfattar de centrala delarna av staden och har anor sedan medeltiden.
Källa Nationalencyklopedin |
| Om kyrkan: | Lunds domkyrka, Nordens största och bäst bevarade romanska kyrkobyggnad. Kring en mindre stenkyrka från ca 1050 påbörjades på Knut den heliges initiativ i början av 1080-talet byggandet av en större kyrka, helgad åt Sankt Laurentius, med samma utsträckning och i huvudsak samma plan som den nuvarande. Dess äldsta delar utgörs av kryptan, mittskeppets västligaste arkadpelare samt den ovanför kryptan liggande högkyrkan, som bortsett från valven fick sin nuvarande resning under första hälften av 1100-talet. Upplysningar om altarinvigningarna, t.ex. huvudaltaret i kryptan 1123 och högaltaret i den övre kyrkan 1145 (under ärkebiskoparna Asser resp. Eskil), samt namnet på arkitekten och byggnadsledaren under början av 1100-talet, Donatus, har lämnats oss genom anteckningar i Necrologium lundense.
Den rika stenskulpturen från 1100-talets förra hälft med anknytning till motsvarigheter i norra Italien, dominerar i de östra delarna av kyrkans interiör. De s.k. Finnskulpturerna i kryptan kan från början ha stått i en ursprunglig förhall. I exteriören har portalomfattningarna till de båda sidoskeppens ingångar bevarats. Skulpturen och den arkitektoniska gestaltningen når sin höjdpunkt med norra Europas främsta absidutsmyckning.
År 1234 drabbades kyrkan av en förödande brand, och efter detta slog man tegelvalv i hela kyrkan. Vid mitten av 1200-talet förlängdes koret åt väster och en ny lektoriemur uppfördes. Bevarade inventarier från denna tid är bronsbilderna av Sankt Laurentius och två änglar. Den välbevarade korstolsinredningen från 1370-talet är den förnämsta i norra Europa. Vid slutet av 1300-talet tillkom ett astronomiskt ur, som i rekonstruerat skick invigdes 1923. Från omkring 1400 stammar altarskåpet och från slutet av samma århundrade den sjuarmade ljusstaken.
I början av 1500-talet utförde Adam van Düren en genomgripande restaurering av kyrkan och åstadkom även en rad skulpturala verk, bl.a. brunnskaret och Birger Gunnersens gravmonument i kryptan. Johannes Ganssog utförde 1592 predikstolen.
Efter en lång förfallsperiod blev. L. under större delen av 1800-talet föremål för genomgripande förändringar. C.G. Brunius ledde 1833-59 en inre rensning och restaurering. Lektoriemuren revs och den stora trappan mellan långhus och kor anlades. Efter Brunius kom Helgo Zettervall från 1860 att sätta sin prägel på kyrkan genom att bl.a. bygga om taket och merparten av de större valven samt inte minst genom att till grunden riva de medeltida tornen och ersätta dem med nya. Den cementputsning och oljemålning av det inre som vid sekelskiftet avslutade Zettervalls insatser avlägsnades vid en restaurering som 1954-63 genomfördes av Eiler Græbe. Av nyare inredningar kan nämnas absidmosaiken av Joakim Skovgaard (1927) och glasmålningarna av Emanuel Vigeland (1930).
Källa Nationalencyklopedin |
Länk till kyrkoarkivförteckningen i NAD |
Länk till häradsekonomisk karta hos Lantmäteriet |
|
| |
Var finns kyrkan/kyrkoruinen? Karta |