Resrutten

Den 25 juni 1773 startade alltså guldsmedsgesällen Johan Mathias Weller sin resa från Malmö mot Stockholm. Det är möjligt att han skulle besöka en verkstad i Stockholm för att ta del av det senaste inom guldsmideskonsten och sedan återvända hem till sin läromästare med nya influenser i bagaget. Kanske kom han att stanna i Stockholm fram till dess han gjorde sitt mästarprov. Berättelsen om Wellers resa är således en rekonstruktion av en guldsmedsgesälls resa genom Skåne, så som den kan ha skett.

Beroende på vilken väg Weller tar har han en resa på 62-63 mil framför sig. Enligt Biurmans vägvisare från 1776 fanns två alternativ; antingen via Lund och Jönköping, 61 3/4 mil, eller via Lund, Kristianstad och Linköping, 63 mil. Det senare alternativet är det mest troliga eftersom denna sträcka var något av en huvudled genom Skåne. Begreppet landsväg fastställdes 1735 och syftade på de vägar som gick mellan städerna och var försedda med gästgivargårdar. De flesta av de skånska vägarna var under 1700-talet och första hälften av 1800-talet i mycket dåligt skick. Framför allt slättbygdens vägar befann sig i uselt tillstånd eftersom sten och grus för vägunderhållet inte var särskilt lättillgängligt.

När Weller har lämnat Malmö kommer han alltså att passera Lund, Hurva, Hörby och V.Vram innan han når Kristianstad. Denna sträcka utgör ca 9 mil. Därifrån tar han sig via Bjärlöv och Broby till Marklunda (ca 5 mil), som i det här fallet utgör "den sista utposten" eftersom arbetet i enlighet med projektets namn endast behandlar "Resor i Skåne". Följer Weller därefter Biurmans vägvisare mot Stockholm går resvägen vidare via Växjö, Eksjö, Linköping, Norrköping, Nyköping och Södertälje. Eftersom en resande normalt avverkade ca 4-5 mil på en dag är det troligt att Weller övernattade på gästgiveriet i Hörby. Kristianstad och Marklunda bistod förmodligen med de övriga skånska natthärbärgena. Vid bra väglag och utan missöden kunde man till häst eller med skjuts avverka en mil på en timme, men med tanke på de skånska vägarnas beskaffenhet fick man nog i de flesta fall räkna med vissa fördröjningar.

Hur tar han sig då fram? Gesällvandringar skedde ju som bekant oftast till fots, men då rörde det sig förmodligen om planlöst vandrande mellan orter och städer på jakt efter arbete. I det här fallet finns ett klart angivet resmål, vilket kan tyda på att Wellers resa inte var någon regelrätt "vandring" utan snarare en planerad "bildningsresa", kanske rent av till en i förväg bestämd verkstad. Han befinner sig också nära sitt mästarskap och har säkert kunnat spara lite pengar för att bekosta resan under sina gesällår. För att komma till Stockholm så snabbt som möjligt har han förmodligen till huvuddelen - och så länge ekonomin tillåtit det, tagit sig fram till häst. Andra alternativ förutom skjutsväsendet för en resande gesäll som av olika anledningar inte ville eller kunde gå, var att åka med paketposten eller helt enkelt att tigga skjuts av förbipasserande bönder eller andra kringfarande.