En känd arkitektonisk profil - det medeltida Krognoshuset vid Mårtenstorget.

Lund

Akademistaden Lund, omgiven av ängar och sädesfält, utgör efter 1 1/2 mil Wellers första anhalt. När han väl passerat vallarna lägger han märke till hur oregelbundna och små gatorna är här i jämförelse med Malmö. Staden består till större delen av en enda lång huvudgata som går förbi kyrkan och därefter brer ut sig till ett torg för att sedan övergå i gata igen. Gatorna är i ganska dåligt skick och saknar beläggning på många ställen. Weller blir genast tacksam för det torra väglaget. Bebyggelsen är låg och präglas till stor del av korsvirkeshus eller byggnader i ler- och långhalm med halm- eller tegeltak. Lund ger ett lantligt intryck trots ett invånarantal på dryga 2000.

Weller bestämmer sig för att pausa en stund innan han fortsätter. Efter att ha druckit sig otörstig vid en brunn drar han sig mot domkyrkan. Intill kyrkan ligger Lundagård vars lind- och kastanjealléer omgärdas av en hög mur med tre järnportar i gallerverk. Medan Weller står och betraktar folklivet närmar sig en samling tiggare och när de försöker få mannen intill att skänka några slantar finner Weller det bäst att fortsätta sin färd. Resan fortsätter därmed mot Hörby där han planerar att stanna över natten.

Guldsmederna i Lund lydde från 1685 fram till början av 1800-talet under guldsmedsämbetet i Malmö. År 1750 hade Lund totalt 148 hantverkare fördelat på 109 verkstäder och 28 olika yrken. Av dessa var 2 guldsmedsverkstäder med totalt 3 anställda. 1790 var motsvarande siffror 83 hantverkare fördelat på 149 verkstäder inom 34 yrken. Fortfarande fanns endast 2 guldsmedsverkstäder men antalet anställda hade fördubblats till 6. Det år Weller passerar har staden tre guldsmedsverkstäder som drivs av Hans Ifvarsson Lunthin, Andreas Stridbeck (Striedbeck) samt änkan till guldsmeden Lars Holmström.