Lärlingen

En lärling borde enligt skråordningen vara minst 14 år när han inledde sin lärotid, men i realiteten kunde han vara både yngre och äldre. Vid lärans början skulle lärgossen visa upp ett "bördsbrev", d v s ett bevis på att han var född inom äktenskapet. Trots att denna sed motverkades från myndigheternas sida bibehölls den länge inom många ämbeten. Hur lång lärotiden skulle vara kom varje lärling överens om med sin mästare, vanligtvis sträckte den sig mellan tre och fem år. Tillsammans med mästaren - och ibland med hjälp av målsman - bestämdes också villkoren för kost och logi. Det var vanligt att lärlingen fick logi, kost och kläder hos sin mästare som kompenserade utläggen genom att förlänga lärotiden. Lärpengar förekom också i en del fall vilket innebar att lärlingen fick betala för sin utbildning. Det var dock inte så vanligt med tanke på att de flesta unga lärpojkar kom från fattiga familjer. Kontrakten som upprättades band lärlingen till sin anställning och gav mästaren rätt att med myndigheternas hjälp återföra lärlingen till verkstaden om han olovligen avvek därifrån. Men innan man kom så här långt hade mästaren rätt att låta lärlingen gå på prov under två månader och om han gjorde bra ifrån sig skrevs han in i ämbetets inskrivningsbok. Det finns fall där prövotiden överstigit de två månaderna utan att lärlingen blivit inskriven utan istället fått avsked.

Anledningarna till varför en del lärlingar inte fortsatte sin utbildning för att slutligen bli mästare kunde vara många. Det kunde bero på att de var för många till antalet i förhållande till utrymmet för nya hantverkare och därför bytte "karriär". Systemet förutsatte också att många efter en kort tid i läran "hoppade av". Anledningen till att mästarna ändå tog in ett överskott av lärlingar var att de var billigare i drift än gesällerna och lättare att styra.

I Malmö guldsmedsämbetes in- och utskrivningsbok för åren 1725 till 1799 kan man läsa att gossen Johan Mathias Weller vid Guldsmedsämbetets sammankomst i september 1763 anmäles till inskrivning hos Johan Schröder i Landskrona. Efter uppvisat kontrakt kommer han att "stå uti läran 5 fulle åhr, räknadt ifrån den 5 Sept: 1761" och eftersom behörigt "geburtsbref" uppvisats "blef bemeldte Inskrifning härmed bewilljadt".

Förhoppningsvis var Schröder en god man som inte lät den unga pojken utföra alltför tunga sysslor vid sidan av verkstadsarbetet. Lärlingarnas ställning var osäker och det förekom ofta att deras tjänster utnyttjades till annat än det som hörde till yrket. Mästaren hade rätt att utnyttja lärlingarna till hushållsarbete så länge det skedde med måtta samt att aga dem när det behövdes. Det hände också att gesällerna övertog den rätten och lät lärlingarna springa deras ärenden. Lärlingens arbetstid kunde sträcka sig mellan fem på morgonen och sju eller åtta på kvällen.