Kristianstad

Så har Weller nått fram till Kristianstad. När han rider över träbron vid Helge å blickar han ut över de gröna betesmarkerna som omger staden. Han har hört sägas att både staden och de vägar och broar som leder in till den ligger högt för att inte svämmas över av ån på vintern. Gatorna formar tillsammans med kanalerna ett modernt rutnät och husen är mest av korsvirke, täckta med tegeltak. Fönsterluckorna hänger inte på hakar som Weller är van att se, utan släpps ner i falsar under fönstren. Under fönstren har man byggt små hökarebodar för försäljning av diverse varor. Doften av mat når hans näsa och han inser plötsligt att han inte ätit sedan Hörby. Så fort han gjort upp med forkarlen om hästen ger han sig i kast med att söka upp ett gesällhärbärge där han kan stanna över natten och få ett mål mat utan kostnad. Han passerar torget och kan inte undgå att lägga märke till den ståtliga Trefaldighetskyrkan i rött tegel och sandsten.

Vä uppstod som stad redan på medeltiden men berövades sina privilegier 1614 då Kristianstad hade anlagts. Guldsmidet hade stor betydelse för staden och man känner till åtta guldsmeder som varit verksamma i Vä under 1500- och 1600-talen, vilket i förhållande till andra yrkesgrupper var ovanligt många. Alla guldsmeder som fanns kvar i staden vid nedläggningen flyttade till Kristianstad. Där lydde guldsmederna till en början under guldsmedsämbetet i Malmö, men ett självständigt ämbete inrättades 1690 då staden hade sex verksamma mästare. Därefter uppstod det ofta konflikter mellan ämbetet i Kristianstad och Malmö eftersom de både ville att mästarna från de mindre städerna skulle lyda under dem. Vid 1700-talets mitt hade Kristianstad ett hundratal hantverksmästare inom 36 olika yrken. 1773 fanns fyra guldsmeder med egen verkstad i Kristianstad; Johan Bergengren, Hans Petter Vogt (el.Vougt), Johan Smitt och Caleb Olof Engelholm.