Hurva

Weller färdas vidare längs landsvägen som löper från Lund mot Hurva. Mellan Lund och Hurva gästgivaregård är vägen i väldigt dåligt skick. Den är lerig och djup vilket gör det svårt för tyngre fordon att ta sig fram utan att fastna. Vid flera tillfällen får Weller stanna till och hjälpa bönder som kört fast med sina vagnar i de djupa hjulspåren. Med lera långt upp på benen når han slutligen Hurva och stannar på gästgiveriet en stund för att tvätta av sig det värsta och ta sig ett välförtjänt stop öl.

År 1665 fick Hurva sina gästgiveriprivilegier och den ursprungliga gästgivargården låg söder om den nuvarande som byggdes 1865. På 1730-talet drevs verksamheten av Johan Olsberg som inte bara var gästgivare utan även träsnidare. Förutom altartavlor till ett flertal kyrkor har han utfört utsmyckningarna på predikstolen i Hurva kyrka. Det ansågs dock inte särskilt passande bland dåtidens människor för en gästgivare att samtidigt tjäna kyrkan och efter diverse konfrontationer med ortsbefolkningen valde Olsberg att flytta från Hurva.

Gästgiveriet är förmodligen det enda som kan skryta med att ha varit i en kungs ägo. I början av 1800-talet ingick Hurva gästgiveri i renässansslottet Skarhults ägor som då ägdes av kung Karl XIV Johan. Inte förrän 1855 friköptes gästgivargården.