Hörby

Efter att ha passerat Ringsjön omgärdad av skogsbevuxna berg når Weller fram till Hörby gästgivargård som ligger intill byns kyrka. Han skriver in sig i gästgiveridagboken och ser sedan fram emot ett mål mat och en säng. Hörby gästgivertaxa för år 1775 upplyser oss om vad Weller får betala för sin måltid och övernattning:

1 måltid med tre rätter för en person 20 öre
1 stop dubbelt öl 4 öre
1 stop enkelt öl 3 öre
1 stop svagdricka 1 öre
1 portion tevatten med socker och mjölk 8 öre
1 smörgås med kött eller ost 3 öre
1 smörgås utan kött eller ost 2 öre
1 varm kammare och säng samt ljus över natten 8 öre
1 sämre kammare utan värme och ljus 4 öre
1 drängkammare och säng 2 öre
1 kanna havre 5 öre 3 kannor hackelse 2 öre
1 lispund (8 1/2 kg) hö 12 öre

Eftersom han inte ätit ordentligt på hela dagen kostar Weller på sig två smörgåsar med kött och ett stop enkelt öl. Tre män uppehåller sig i dagligstugan samtidigt som han äter och han kan inte undgå att höra vad de talar om. Tydligen har det begåtts ett mord här på gästgivargården och vart efter männen tömmer sina ölstop blir historien allt hemskare. Weller orkar dock inte hålla sig uppe någon längre stund utan drar sig snart tillbaka till drängkammaren där han inte har några problem att hitta sängen i mörkret. Han somnar omedelbart.

Hörby var något av en medelpunkt i Frosta härad tack vare sin belägenhet mitt i Skåne och placeringen vid det stora stråket mellan Malmö och Kristianstad. Här mötte skogsbygden slättlandskapet och byn fungerade som genomfartsled för leveranser dem emellan. Hörby beskrevs av Gillberg 1764 som innehavare av "nödtorftigt utsäde och höbol, någon högskog, furskog och fiske i Ån" och hade vid denna tid förutom hus och bondgårdar av lera och korsvirke 3 gathus och 2 kvarnar. Byn var sedan 1740-talet en etablerad marknadsplats och varje sommar den 5 och 6 juni inföll S:t Olofsmarknaden. Redan i maj månad började vägarna fyllas av människor på väg till marknaden som bistod allmogen med kreatur och redskap. I likhet med Höör hade även Hörby en helig källa, S:t Olofskällan, i vilken man på 1930-talet hittade flera offermynt.