Gesällen

Det första året som gesäll skulle hantverkaren låta sig "omskådas" vilket innebar att han skulle söka avlönat arbete hos en mästare. Han fick då gå efter gesällskapets lista över mästare som sökte arbetskraft eller så kunde han, vilket ofta var fallet, fortsätta sin anställning hos den mästare han gått i lära hos för att sedan söka sig vidare. Att vara gesäll innebar i förhållande till lärlingen större frihet och en högre social status. Det var inte ovanligt att nyblivna gesäller bytte efternamn för att markera sin nya ställning eller skaffade sig en ny garderob som användes på fridagar och vid andra festliga tillfällen. Gesällerna hade ungefär samma arbetstider som lärlingarna, från fem på morgonen till sju på kvällen, men kunde till skilland från dessa inte utnyttjas till annat arbete än vad som hörde till hantverket.


 
Wellers mästarritning från 1774 med ämbetets anteckningar överst. Malmö stadsarkiv.

 

En guldsmedsgesäll kunde knappast förvänta sig att få göra sitt mästerstycke förrän han avslutat en treårig gesällvandring och därefter arbetat tre år hos två mästare som verksgesäll, d v s arbetsledare i verkstaden. Genom att bli inskriven i ämbetets protokoll eller inskrivningsbok vid hemkomsten anmälde han sin önskan att bli mästare. När de tre åren som verksgesäll närmade sitt slut skulle han "äska ämbetet" och betala en inskrivningsavgift samt därefter inom tre månader utföra förelagt mästerstycke under uppsikt på åldermannens verkstad. Detta kunde många gånger innebära konfrontationer mellan det nya som gesällen lärt sig under sina resor och den många gånger konservativa synen på hantverket på hemorten. Skråämbetet präglades av traditionsbundenhet både vad gällde organisation och utövandet av yrket. Många gesäller stötte därför på motstånd då de ville utföra sitt mästarprov enligt en ny metod eller i enlighet med modet. En del mästare gav tack och lov med sig inför påtryckningarna och gesällvandringarna har därigenom haft stort inflytande över hantverkets utveckling. När mästerstycket blivit godkänt skulle gesällen lägga ytterligare en avgift till ämbetets låda och en för det efterföljande gästabudet.

Malmö guldsmedsämbetes protokoll från 1774 delger att:

"Efter erlagde äskningspenningar företrädde Guld: Smeds: gesällen Johan Mathias Weller, och upwiste Wälädle Magistratens protocolls utdrag af th: 3 sistleden April 1773, som förewisar honom till lofl: Ämbetet at thärstädes giöra mästerstycke, hwar efter gesällen Wellers godtfinnande föreledes bemälte gesäll uti mästerstycke en drifwen cicelerad socker: Skål, hwilken förfärdigas uti guld: smeden mäster Schartaus wärkstad, och blifwa Städemästare thärmed herrar Malm och Norling; Börandes thetta mästerstycke om 2ne månader härefter för ämbetet upwisas."