Domkyrkan i Lund

Lund blev danskt biskopssäte 1060 och blev upphöjd till det första ärkesätet i Norden 1103/04. I samband med detta började man uppföra en ny och större domkyrka som skulle ersätta Knut den heliges kyrka från 1080-talet. Byggnadsmaterialet bestod till större delen av sandsten från Ringsjötrakten (Höörsandsten). Kyrkobyggnaden fick formen av en treskeppig basilika med transept och absidförsett kor i öster. Under detta östparti byggdes en kryssvälvd krypta där den första altarinvigningen ägde rum 1123. Samtidigt med kryptan började man också bygga kyrkans västparti med en förhall mellan två torn. Omkring 1100-talets mitt stod kyrkan färdig och dess romanska arkitektur kom att präglas av en mängd olika europeiska traditioner och stilar.


Birger Gunnarssons gravtumba, tillverkad av Adam van Düren 1512.
Stenhuggaren Adam van Düren fick av ärkebiskop Birger Gunnarsson i början av 1500-talet till uppgift att restaurera och förstärka domkyrkan. Den hotade nu att rasa samman under trycket av de mittskeppsvalv som byggdes under 1200-talet. Kyrkan försågs med stöttande strävpelare och strävbågar i tegel vilka fanns kvar ända fram till Helgo Zettervalls restaurering på 1870-talet. Adam van Düren tillverkade också den gravtumba som Birger Gunnarsson begravdes i och som placerades väster om kryptans huvudaltare från 1123. Sarkofagen stod färdig 1512, sju år före Gunnarssons död, och i samband med detta fick van Düren även till uppgift att torrlägga kryptan från vattnet som sipprade in genom den sedan länge befintliga brunnen. Den omslöts av ett lådformat brunnskar i sandsten där de olika sidorna utsmyckades med reliefer och inskriptioner som skildrar förhållandet mellan olika samhällsskikt. Karet bär konstnärens signatur samt årtalet 1514. Brunnsvattnet kom sedermera att leds ut genom ett kanalsystem till stadens hushåll.
van Dürens brunnskar i Domkyrkans krypta.

Egentligen har Lunds domkyrka aldrig blivit färdigbyggd eftersom den ständigt präglats av olika seklers smak och konstnärliga uppfattningar. Dagens utseende är ett resultat av de genomgripande renoveringar som utfördes mellan 1833 och 1880 av Carl Georg Brunius och Helgo Zettervall. Bl a revs de gamla tornen och ersattes med nya. Domkyrkans funktion har också varierat, bl a har Lunds univerisitet huserat i kyrkans lokaler under 1600-talet. Domkyrkan har också tack vare sina tjocka stenväggar fått tjäna som både skydds- och förvaringslokal. Eftersom Lunds bebyggelse länge präglades av korsvirkeshus med halmtak erbjöd kyrkorummet skydd mot både eld och tjuvar. Framför allt efter reformationen användes kyrkan som förvaringsplats för stadens brandspruta, likvagn och brännvinspanna. T o m Lunds Sparbank förvarade under sina första år på 1820-talet kassakistan i domkyrkan.